August Strindberg - En dåres försvarstal, sid. 76
Från och med den dagen var jag inte längre herre över mig själv. Denna kvinna hade inympats i mitt blod, våra nervströmmar hade laddats upp, hennes kvinnliga livsfrön begärde att bli befruktade av mina manliga, hennes själ törstade efter mina intellektuella förmögenheter, och min ande längtade efter att få utösa sig i detta fina kärl. Utan att vi anade det? Det var den stora frågan. Tillbaka i mitt rum frågade jag mig vad jag egentligen ville. Fly, glömma eller göra min lycka i något fjärran land? Och genast började jag göra upp en resplan. Till Paris, till civilisationens centrum, för att där gräva ner mig på biblioteken, museerna, vad vet jag, och skriva färdigt mitt verk.